Objektiv journalistisk finns inte

LEDARE | Publicerad 2004-11-18

Finns det någon objektiv journalistik? Förmodligen inte. Och bilden av en opartisk bevakning ser nog lite olika ut på höger- och vänsterkanten.

Objektiv eller opartisk journalistisk är alltså egentligen en omöjlighet, en ouppnåelig vision. I så fall måste det nästan finnas en allmän konsensus om vad som är objektivt. Samma sak gäller idén om att vara saklig, allsidig och relevant. Det finns förmodligen ingen enighet på den punkten heller.

Men detta innebär inte att journalistiken bör förfalla till motsatsen. Den bör sträva efter saklighet och relevans. Men samtidigt är journalister i allmänhet människor som alla andra, med politiska åsikter och värderingar som spretar åt olika håll. Medierna drivs och präglas delvis också av politiska och ideologiska skäl, vilket präglar journalistiken i de olika medierna. Även om de flesta tidningar blivit mer avpolitiserade i själva nyhetsrapporteringen under de senaste decennierna så finns det olika journalistiska traditioner på tidningarna. Journalistiken har dock utvecklat en ideologi, om att journalistiken ska beskriva verkligheten och granska makthavarna.

Med public service är det delvis en annan sak. Det är företag i allmänhetens tjänst. De drivs inte av kommersiella skäl. De kan inte styras av politikerna. Men är beroende av politiska beslut vad gäller regelverk och finansiering. Public service ska stå över höger och vänster, men inte vara värderingsfri när det gäller rätt och fel.
Därför var debatten om Cecilia Uddéns uttalande om att hon inte behövde vara politiskt neutral till amerikanska presidentvalet så kontroversiellt. För detta uttalande blev hon tillfälligt avstängd från att kommentera amerikansk politik. Uttalandet var nog inte så genomtänkt. Det framkom lite apropå i ett samtal i Studio ett med Johan Norberg på Timbro som i en tendentiös artikel i Expressen hade kritiserat de svenska medierna för att vara just tendentiösa till förmån för John Kerry.

Det är en smula komiskt att en av de mer ideologiska och partiska företeelserna i svensk politisk debatt, näringslivets tankesmedja Timbro lyckats få genomslag för denna kritik. Debatten fördes för övrigt i ett av Sveriges radios public service program. I sig ett argument mot den mer ensidiga kritiken mot public service för att vara vänsterdominerat. Jag vet å andra sidan många vänstermänniskor som tycker att public service är högerdominerat. Förmodligen har public service generellt sett en politisk bredd som innebär att varken höger eller vänster är helt nöjd eller helt missnöjd. Det finns program och inslag som är mer präglade av USAs politiska dagordning. Det finns andra som är mer kritiska till USAs politik under Bush. Det finns klart vänsterorienterade politiska kommentatorer. Medan andra är tydligt högerorienterade. Alla program kan och bör inte vara helt opartiska. Men det måste finnas en balans mellan olika ståndpunkter, i programmen och i det totala utbudet. Framför allt måste själva nyhetsrapporteringen så gott det går vara allsidig och relevant.
Samtidigt är medierna och de frågeställningar de behandlar och tar upp en spegel av vår tids allmänna föreställningar , det som i dag är common sense. Media och public service är under ständig förändring och påverkan.

Och media är, vilket komplicerar saken ytterligare, en arena där den ideologiska och politiska kampen står i högre grad än någonsin tidigare. Medias ökade roll för opinionsbildningen och idébildningen i samhället har gjort den till vår tids moderna politiska offentlighet. Media har övertagit de politiska institutionernas och folkrörelsernas roll som forum för debatt och samtal om politik och samhällsfrågor. Riksdagens debatter refereras knappt i medierna längre. Föreningsmötenas betydelse för informationsutbyte har förminskats eftersom politikerna redan presenterat sin politik på en presskonferens för långe, länge sedan. Det här leder till två intressanta fenomen. Eftersom mediernas makt har ökat har medierna allt mer hamnat i ett grundläggande konflikt gentemot mot politikerna. Det pågår nästan en kamp mellan dessa i vissa avseenden. Den maktfulle är arrogant. Samtidigt finns det motsatta fenomenet. I vissa avseende kan man tala om en symbios mellan politikerna och medierna. Medierna är också beroende av politikerna och deras spin doctors för information och läckor som kan ge bra inslag i TV och ett ”bra knäck” i nästa tidning. Det pågår helt enkelt en ideologisk dragkamp om makten över den mediernas dagordning och om vad som är relevant och sakligt, objektivt och opartiskt.

Håkan A Bengtsson
Ledarskribent på Dagens Arena och vd för Arenagruppen

Personlig sida / arkiv

RSS Håkan A Bengtsson